onsdag 27 februari 2013

Vi har väl alla våra dagar...

...då vi är på lite sämre humör än vanligt.

Cinco, som är så snäll, så snäll, och låter Cross ta hans tuggben (men klagar sedan). Som står ut med Crossens alla ömhetsbetygelser, fastän han egentligen bara vill slippa. Cinco, som på morgonen är som Ferdinand under korkeken, bara sitter i sin egen lilla värld och insuper universums alla stora under. Även om husse och Cross, alldeles bakom ryggen på honom för ett väldans liv i en brottningsmatch.

Cinco är så sällan på dåligt humör, att vi kommer ihåg alla de gånger han verkligen har varit grinig!

Första gången: var när han skulle få sin valpspruta. Redan på morgonen ville han inte riktigt vara sitt vanliga lilla söta jag. Till råga på allt klämde sköterskan på pungen - DÅ lät Cinco som en vrålande tiger, i protest! Väl hemma bäddade vi ner gossen, så han fick återhämta sina krafter med en god sömn.

Andra gången: är den gången han har sagt till Cross att han INTE får ligga nära. Efter det har Cinco i stället valt att själv lämna liggplatsen åt Cross, om han nu vill vara helt själv. Men ni må tro att Crossens värld är en lycklig värld, då Cinco ligger kvar, och Cross FÅR ligga sådär nära.


Tredje gången: var när en karl envist skulle gosa med Cinco, och tog i lite väl mycket i sitt sätt.
Matte såg att: -Du gör det inte bra!; och förberedde att ta Cinco där ifrån.
Cinco löste situationen själv med en pondus som mannen klart uppfattade, som snabbt släppte honom och avlägsnade sig, klart förlägen över Cinco´s avvisande.

Och fjärde gången idag: Husse gör lite morgonmys, och Cinco låter som en "motorsågsgris". Det är det läte han gör när man FÅR mysa med honom, men han talar om att han endast uthärdar i denna smekning. Husse tar Cinco på morgonpromenaden, och Cinco är sådär seg, och inte riktigt lyssnar. Ett sådant där läge som, när man som hundägare börjar gräla och klaga på sin hund.
Väl innanför dörren igen - men Cross går inte glatt fram och hälsar resten av flocken välkommen - han märker att Cinco är grinig, så han låter honom vara. Nu ligger Cinco vid mattes fötter och sover ikapp sin snällhet igen...