Semlor, en önskan om tulpaner, en vårstädning som dröjer och en nyinflyttad.

Som sagt, den där egentliga storstädningen, den dröjer lite. Mama borde sätta fart!
Hon tycker nämligen hemmet är för vintersmutsigt för att föra in en sådan dyrbar klenod som tulpaner, när hon dessutom måste avhålla oss fyrbenta från att, antingen äta upp hela kalaset, eller välta omkull hela vasen!

Men egentligen är det nog den litet smått i smyg, växande sockermagen av alla semlor, som hindrar henne från att få på sig städbyxorna. Skoj var det minsann när hon satte sig på huk, och den översta byxknappen for! Pjiong, sade det!

Visst FÅR hon väl äta semlor, OM hon nu nödvändigtvis vill! Men, dela med dig, kärring! Försöker med olika strategier varje gång, smyger..., går mer direkt på,...stirrar, provar att attackera bakifrån... Lönlöst!

Vi har visst fått en ny medlem i hushållet! En svart korsspindel! Mama har inte hjärta att häva ut den, då hon tycker att det är alltför kallt utanför, och att det lilla livet inte skulle klara sig. Mig gör det inget. Det är flugor som jag är intresserad av, inte spindlar. Våren kommer nog, kanske tillslut, och då får spindeln komma ut igen...

Hallå? Är ni kvar?

Cinco berättar:

- Jag har hört att jorden skulle gå under!? Men Ni är kvar va!? 

- Tur! Det skulle ha varit så tråkigt annars! 

- Idag snöar det! Det började i morses. Jag fick gå lös halva morgonpromenaden, sen gick vi in och lade oss i sängen. Skööönt! Jag är pax försten på husses kudde!

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...