En söndag; en chans till sovmorgon.
Jo, en halvtimme.
Ut i världen klockan 07:25...
Världen är alltid så tyst dessa mornar. Inte ens vårfåglarna lovade något oväsen. De kanske hade sovmorgon.
Frenetiskt kissnödiga grabbar.
Som vanligt är det Cross som säger till när det är dags att ta morgonpromenaden. Det är han som styr å ställer det med tider här hemma!
Det är
han som tycker man är för långsam med att servera maten, det är
han som säger till grannskapets hundar:
- Att nu får ni banne mig ge er! Här är det JAG som bestämmer!
Det är
han som gnyr och klagar efter att få krypa upp i sängen; det är fullt sjå för honom att samla ihop hela skaran!
Cinco är tyst. Han är för den s.k.
tysta kommunikationen.
Nja, inte om det skall slickas, gäspas eller tuggas; då är han minsann inte tyst! Då låter han som en Tryffelgris i arbete!
Igår var det svinkallt!
Träden kring Storsjöns vattendrag kapslades in i vitt glitter. Ett alldeles perfekt tillfälle att kliva upp en tidig söndagsmorgon och fotografera det vackra landskapet...
Men ack! Vi kom aldrig dit.
I stället ledde kisspromenaden sig runt kvarteret och sedan direkt in i duschen. För har gossarna turats om att kissmarkera varandra under dålig överinsyn av Matte, så luktar man inte nå gott tillslut...
Så en frukost i sängen, en söndagsmorgon, kanske inte strider så hårt mot motivationen om en pigg friluftsdag i morgonsolen men en kamera beredd?
Det är mysigt till tusen, vilket man än väljer.
Sängen: platsen vid kudden skall tas, även om det är läggdags, mitt i natten, eller efter morgonpromenaden. Där kryper han ihop som en stor koloss som vi i gemensam ansträngning rullar över på rygg mellan oss...
...för idag...dog Råttan !
