Dagboksanteckningar...

Bloggen har krympt mer och mer i takt med att Facebook har tagit över dem dagliga berättelserna, och sedan så är ju inte livet statiskt, så allting fortsätter inte som förut.

Cinco blogg får stå kvar som dagboksanteckningar över åren.

Håll till godo, det finns lite guldkorn!

Till minne av Asta och Ecco

Vi föds, och vi dör...
Det var vad Lovis sade så klokt till Mattis, när han så djupt sörjde Skalle-Per, och sade: ...han fattas mig! 
Och nog känner man en saknad, även när en hund, en livskamrat försvinner... Jag tänker ibland tillbaka på de små lyckliga minnen som min/a egna livskamrat/er skänker mig. Ibland manar man sig själv att tänka till baka, hur var det då? Ibland kommer minnen upp av sig själv, kanske på grund av ngt som görs eller händer.

- Var alltid Cinco så snäll som valp? Man kan ju tro det, där han idag sitter i hallen, tungt hängande på sina egna skuldror, samtidigt som han blinkande försöker hålla ögonen öppna. När öronen spelar fram på huvudet till de ljud man gör. Man går fram till honom, frågar vad han tänker på, pussar lite på de goa läpparna, och kramar om honom och smeker bringan, innan man yr av endorfiner reser sig och går vidare till att åter göra sina ljud i hemmet.
Det fanns dagar då Cinco for runt i hallen som en virvelvind, plockade våra strumpor som tydligen växte som svampar under varje dammkorn hemma hos oss! Idag kan han dimpa ner med en stor suck på hallmattan i ren njutning över att få sova där!

Det fanns dagar då han, inför- och efter varje promenad, hängde med huggtänderna i mina byxben, medan jag balanserade runt på ett ben i cirklar, i försök i att snabbt få på- eller av ytterkläderna. Idag är beteendet svagt synligt, fastetsat i hemmets golvmopp! De svepande rörelserna väcker djuret i Cinco, som bara måste gå till attack! Det var hemma hos min mor och far, som ett panikstint -Hiiiiiiiiiiii!!!!, hördes utifrån köket, och jag rusade dit, redo att se blod! - Vad händer!? - Han hänger fast i moppen!, säger matmor, medan hon dansar runt i ojämna cirklar i en kamp om golvmoppens vara eller icke vara. Nä, vissa saker går helt enkelt inte!

Vad har då övervunnit suget efter alla dessa strumpor? Svaret är godis. - Godis, godis, godis! I alla de olika former. - Hämta strumpan! är vår lek. I ren iver glömmer han strumpan på plats och önskar få sitt godis väl framme hos mig, så får jag sända ut honom i lägenheten i jakt på strumpan. Svansen svänger från sida till sida i glädje, han attackerar den med framtassarna och sliter i hela strumpans elastiska längd innan han med glada svansviftningar och "dödande huvudskakningar" kommer tillbaka inom räckhåll för godiset, och åter tappar strumpan i sin iver att få godis. Minnet är bra, men kort. Cinco får godis, jag får en blöt strumpa.

- Var är Cinco!? Ingen som vet. Ena stunden ligger han och sover, i andra sekunden är han inne i sovrummet, plockar åt sig ngt olämpligt att förstöra för sin väna matte. - Var är båda gossarna!? Det frustas och flämtas lite dovt inne i sovrummet, och på sängen står två boxrar och har dragkamp med mattes BH!!! Det gick månader som jag bar detta sönderrivna och töjda plagg under mina tröjor.

- Men han är min kamrat, han som förflyttar sig från rum till rum, bara för att få vara nära mig. Han som kryper upp intill, bara för att ha kroppskontakt. Han skulle definitivt fattas mig!

[Till minne av Asta och Ecco - Facebook]

Sensommarsim!

Jag och Cinco har tagit (sen)sommarens första simtur! Det var nog inte så frivilligt från vår bådas sida, men ack så skönt!
Ja, det var väl på tiden, för Mama tyckte, att NU borde Cinco lära sig. Slut på fegheten i strandkanten, Cross kan ju!
Mama, alltså jag, hade några dagar innan beslutat mig för, att stärka min hunds självförtroende. Jag kavlade upp byxbenen och klev ut i skogssjön där hundarna lekte och skulle nå fram till pinnen som jag kastat ut. Fast besluten att uppmuntra cinco till att simma ut och ta den.
Husse ingrep varnande att jag skulle komma att halka på allt det hala! Ett självsäkert neejdå från mina läppar slukades snart i ett slurpande om foten och den nya dyra sandalen som försvann ner i dyn: Jag sitter fast!
Husse funderade mest på om sandalen följde med upp! Som tur var, så spretade jag med tårna, så den satt kvar! Men jag blev mer blöt än Cinco.
Denna dag tog jag kopplet och ledde grisen ut i vattnet. Visst kan han simma, bara man hjälper till lite galant!
Jag var bättre förberedd på bottenmaterialet och viktiga klädesplagg och mobiltelefoner var varsamt undanlagda innan. Så vi badade båda två. Jag för Cinco´s skull, och han för min!

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...

"Det är inte hans fel".

Uppfostran...?
Matte brukar påstå att Detta elände till bångstyre har varit Husses verkan till 50 %. Jag har nu förstått att så inte är fallet!

- Du har varit med och uppfostrat Den där hunden!
- Älskling, han är helt och hållet Din! Jag har haft fullt sjå med att lära Dig att hantera honom, så jag har helt enkelt inte haft tid att fostra honom.

Och det är faktiskt sant! Jag har funderat över varför Cinco "blev som han blev", om nu Husse kunde hundar så bra? Det behövdes en lektion på plan:

- Titta vad fint han går med mig! - säger Husse och räcker sedan över kopplet till mig. - Jag har aldrig några problem! Cinco är jätte duktig! Tänk positivt; det är inte hans fel!

Det var nog det roligaste jag har hört! Att det går dåligt - det är inte hans fel! HAN är ju jätte duktig! Det är Matte som är kass...!
Hur svårt det än kan vara att se sina egna fel och brister ibland, så är nog andra själar, människor eller hundar, perfekta speglar till att hjälpa dig att se dina brister!

Med nytt bagage och visshet i att "det inte är hans fel", övar matte vidare, med att vara t-y-d-l-i-g, utöva ledarskap byggt på förtroende, vara KONSEKVENT, och förbannat ROLIG!

Cinco i Fritt följ.

Crazyface!

Kindbubbla

Roll-over-Beethoven!

Cinco är "Hujedamej-Snabb" till att ta Husses plats så fort han avlägsnar sig för ett litet ögonblick!

Sängen: platsen vid kudden skall tas, även om det är läggdags, mitt i natten, eller efter morgonpromenaden. Där kryper han ihop som en stor koloss som vi i gemensam ansträngning rullar över på rygg mellan oss...
Då låter han som en snarkande flodhäst i sin protest över att inte få ligga kvar, för mellan oss vill han INTE vara!