Sensommarsim!

Jag och Cinco har tagit (sen)sommarens första simtur! Det var nog inte så frivilligt från vår bådas sida, men ack så skönt!
Ja, det var väl på tiden, för Mama tyckte, att NU borde Cinco lära sig. Slut på fegheten i strandkanten, Cross kan ju!
Mama, alltså jag, hade några dagar innan beslutat mig för, att stärka min hunds självförtroende. Jag kavlade upp byxbenen och klev ut i skogssjön där hundarna lekte och skulle nå fram till pinnen som jag kastat ut. Fast besluten att uppmuntra cinco till att simma ut och ta den.
Husse ingrep varnande att jag skulle komma att halka på allt det hala! Ett självsäkert neejdå från mina läppar slukades snart i ett slurpande om foten och den nya dyra sandalen som försvann ner i dyn: Jag sitter fast!
Husse funderade mest på om sandalen följde med upp! Som tur var, så spretade jag med tårna, så den satt kvar! Men jag blev mer blöt än Cinco.
Denna dag tog jag kopplet och ledde grisen ut i vattnet. Visst kan han simma, bara man hjälper till lite galant!
Jag var bättre förberedd på bottenmaterialet och viktiga klädesplagg och mobiltelefoner var varsamt undanlagda innan. Så vi badade båda två. Jag för Cinco´s skull, och han för min!

Semlor, en önskan om tulpaner, en vårstädning som dröjer och en nyinflyttad.

Som sagt, den där egentliga storstädningen, den dröjer lite. Mama borde sätta fart!
Hon tycker nämligen hemmet är för vintersmutsigt för att föra in en sådan dyrbar klenod som tulpaner, när hon dessutom måste avhålla oss fyrbenta från att, antingen äta upp hela kalaset, eller välta omkull hela vasen!

Men egentligen är det nog den litet smått i smyg, växande sockermagen av alla semlor, som hindrar henne från att få på sig städbyxorna. Skoj var det minsann när hon satte sig på huk, och den översta byxknappen for! Pjiong, sade det!

Visst FÅR hon väl äta semlor, OM hon nu nödvändigtvis vill! Men, dela med dig, kärring! Försöker med olika strategier varje gång, smyger..., går mer direkt på,...stirrar, provar att attackera bakifrån... Lönlöst!

Vi har visst fått en ny medlem i hushållet! En svart korsspindel! Mama har inte hjärta att häva ut den, då hon tycker att det är alltför kallt utanför, och att det lilla livet inte skulle klara sig. Mig gör det inget. Det är flugor som jag är intresserad av, inte spindlar. Våren kommer nog, kanske tillslut, och då får spindeln komma ut igen...

Vi har väl alla våra dagar...

...då vi är på lite sämre humör än vanligt.

Cinco, som är så snäll, så snäll, och låter Cross ta hans tuggben (men klagar sedan). Som står ut med Crossens alla ömhetsbetygelser, fastän han egentligen bara vill slippa. Cinco, som på morgonen är som Ferdinand under korkeken, bara sitter i sin egen lilla värld och insuper universums alla stora under. Även om husse och Cross, alldeles bakom ryggen på honom för ett väldans liv i en brottningsmatch.

Cinco är så sällan på dåligt humör, att vi kommer ihåg alla de gånger han verkligen har varit grinig!

Första gången: var när han skulle få sin valpspruta. Redan på morgonen ville han inte riktigt vara sitt vanliga lilla söta jag. Till råga på allt klämde sköterskan på pungen - DÅ lät Cinco som en vrålande tiger, i protest! Väl hemma bäddade vi ner gossen, så han fick återhämta sina krafter med en god sömn.

Andra gången: är den gången han har sagt till Cross att han INTE får ligga nära. Efter det har Cinco i stället valt att själv lämna liggplatsen åt Cross, om han nu vill vara helt själv. Men ni må tro att Crossens värld är en lycklig värld, då Cinco ligger kvar, och Cross FÅR ligga sådär nära.


Tredje gången: var när en karl envist skulle gosa med Cinco, och tog i lite väl mycket i sitt sätt.
Matte såg att: -Du gör det inte bra!; och förberedde att ta Cinco där ifrån.
Cinco löste situationen själv med en pondus som mannen klart uppfattade, som snabbt släppte honom och avlägsnade sig, klart förlägen över Cinco´s avvisande.

Och fjärde gången idag: Husse gör lite morgonmys, och Cinco låter som en "motorsågsgris". Det är det läte han gör när man FÅR mysa med honom, men han talar om att han endast uthärdar i denna smekning. Husse tar Cinco på morgonpromenaden, och Cinco är sådär seg, och inte riktigt lyssnar. Ett sådant där läge som, när man som hundägare börjar gräla och klaga på sin hund.
Väl innanför dörren igen - men Cross går inte glatt fram och hälsar resten av flocken välkommen - han märker att Cinco är grinig, så han låter honom vara. Nu ligger Cinco vid mattes fötter och sover ikapp sin snällhet igen...

PRAO-Elev

Cinco har gjort sitt första inofficiella arbetspass i vården. Han fick följa med Matte till arbetet under en halvtimme, för att vara lite sällskap.
Han skötte sig finfint!
Mycket nya dofter skulle nosas in; mycket nya intryck; gos, lekbus - "The Cinco Style" (hålla tag om näsan), sitt, ligg, vinka, leta...
Det var en bra halvtimme.

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...

"Det är inte hans fel".

Uppfostran...?
Matte brukar påstå att Detta elände till bångstyre har varit Husses verkan till 50 %. Jag har nu förstått att så inte är fallet!

- Du har varit med och uppfostrat Den där hunden!
- Älskling, han är helt och hållet Din! Jag har haft fullt sjå med att lära Dig att hantera honom, så jag har helt enkelt inte haft tid att fostra honom.

Och det är faktiskt sant! Jag har funderat över varför Cinco "blev som han blev", om nu Husse kunde hundar så bra? Det behövdes en lektion på plan:

- Titta vad fint han går med mig! - säger Husse och räcker sedan över kopplet till mig. - Jag har aldrig några problem! Cinco är jätte duktig! Tänk positivt; det är inte hans fel!

Det var nog det roligaste jag har hört! Att det går dåligt - det är inte hans fel! HAN är ju jätte duktig! Det är Matte som är kass...!
Hur svårt det än kan vara att se sina egna fel och brister ibland, så är nog andra själar, människor eller hundar, perfekta speglar till att hjälpa dig att se dina brister!

Med nytt bagage och visshet i att "det inte är hans fel", övar matte vidare, med att vara t-y-d-l-i-g, utöva ledarskap byggt på förtroende, vara KONSEKVENT, och förbannat ROLIG!

Cinco i Fritt följ.

Crazyface!

Kindbubbla

Men som på en total överraskning, så kom den, ...

...snön!
Inte till morgonpromenaden, men himlen var aprikosfärgad. Till frukost hade frosten bitit asfalten, men inte mer än så.
Så kom den plötsligt, till ackompanjemang av diskborste, kaffekopp och Amy Winehouse´s låt "Our Day Will Come":*


... If we just wait a while 
...No tears for us 
...Think love and wear a smile

Cinco fick "kanonkuleända" och tyckte det lilla som hunnit komma var helt himmelsk!
Det var lite mindre underbart för Matte som såg det säkrast att korta upp kopplet så nästan framtassarna hängde i luften, för om man håller på att släpas ut i trafiken nedför en backe för att Cinco får för sig att han skall bajsa just där, så tar man sig lite överdrivna försiktighetsåtgärder!

*