Dagboksanteckningar...

Bloggen har krympt mer och mer i takt med att Facebook har tagit över dem dagliga berättelserna, och sedan så är ju inte livet statiskt, så allting fortsätter inte som förut.

Cinco blogg får stå kvar som dagboksanteckningar över åren.

Håll till godo, det finns lite guldkorn!

Till minne av Asta och Ecco

Vi föds, och vi dör...
Det var vad Lovis sade så klokt till Mattis, när han så djupt sörjde Skalle-Per, och sade: ...han fattas mig! 
Och nog känner man en saknad, även när en hund, en livskamrat försvinner... Jag tänker ibland tillbaka på de små lyckliga minnen som min/a egna livskamrat/er skänker mig. Ibland manar man sig själv att tänka till baka, hur var det då? Ibland kommer minnen upp av sig själv, kanske på grund av ngt som görs eller händer.

- Var alltid Cinco så snäll som valp? Man kan ju tro det, där han idag sitter i hallen, tungt hängande på sina egna skuldror, samtidigt som han blinkande försöker hålla ögonen öppna. När öronen spelar fram på huvudet till de ljud man gör. Man går fram till honom, frågar vad han tänker på, pussar lite på de goa läpparna, och kramar om honom och smeker bringan, innan man yr av endorfiner reser sig och går vidare till att åter göra sina ljud i hemmet.
Det fanns dagar då Cinco for runt i hallen som en virvelvind, plockade våra strumpor som tydligen växte som svampar under varje dammkorn hemma hos oss! Idag kan han dimpa ner med en stor suck på hallmattan i ren njutning över att få sova där!

Det fanns dagar då han, inför- och efter varje promenad, hängde med huggtänderna i mina byxben, medan jag balanserade runt på ett ben i cirklar, i försök i att snabbt få på- eller av ytterkläderna. Idag är beteendet svagt synligt, fastetsat i hemmets golvmopp! De svepande rörelserna väcker djuret i Cinco, som bara måste gå till attack! Det var hemma hos min mor och far, som ett panikstint -Hiiiiiiiiiiii!!!!, hördes utifrån köket, och jag rusade dit, redo att se blod! - Vad händer!? - Han hänger fast i moppen!, säger matmor, medan hon dansar runt i ojämna cirklar i en kamp om golvmoppens vara eller icke vara. Nä, vissa saker går helt enkelt inte!

Vad har då övervunnit suget efter alla dessa strumpor? Svaret är godis. - Godis, godis, godis! I alla de olika former. - Hämta strumpan! är vår lek. I ren iver glömmer han strumpan på plats och önskar få sitt godis väl framme hos mig, så får jag sända ut honom i lägenheten i jakt på strumpan. Svansen svänger från sida till sida i glädje, han attackerar den med framtassarna och sliter i hela strumpans elastiska längd innan han med glada svansviftningar och "dödande huvudskakningar" kommer tillbaka inom räckhåll för godiset, och åter tappar strumpan i sin iver att få godis. Minnet är bra, men kort. Cinco får godis, jag får en blöt strumpa.

- Var är Cinco!? Ingen som vet. Ena stunden ligger han och sover, i andra sekunden är han inne i sovrummet, plockar åt sig ngt olämpligt att förstöra för sin väna matte. - Var är båda gossarna!? Det frustas och flämtas lite dovt inne i sovrummet, och på sängen står två boxrar och har dragkamp med mattes BH!!! Det gick månader som jag bar detta sönderrivna och töjda plagg under mina tröjor.

- Men han är min kamrat, han som förflyttar sig från rum till rum, bara för att få vara nära mig. Han som kryper upp intill, bara för att ha kroppskontakt. Han skulle definitivt fattas mig!

[Till minne av Asta och Ecco - Facebook]

Sensommarsim!

Jag och Cinco har tagit (sen)sommarens första simtur! Det var nog inte så frivilligt från vår bådas sida, men ack så skönt!
Ja, det var väl på tiden, för Mama tyckte, att NU borde Cinco lära sig. Slut på fegheten i strandkanten, Cross kan ju!
Mama, alltså jag, hade några dagar innan beslutat mig för, att stärka min hunds självförtroende. Jag kavlade upp byxbenen och klev ut i skogssjön där hundarna lekte och skulle nå fram till pinnen som jag kastat ut. Fast besluten att uppmuntra cinco till att simma ut och ta den.
Husse ingrep varnande att jag skulle komma att halka på allt det hala! Ett självsäkert neejdå från mina läppar slukades snart i ett slurpande om foten och den nya dyra sandalen som försvann ner i dyn: Jag sitter fast!
Husse funderade mest på om sandalen följde med upp! Som tur var, så spretade jag med tårna, så den satt kvar! Men jag blev mer blöt än Cinco.
Denna dag tog jag kopplet och ledde grisen ut i vattnet. Visst kan han simma, bara man hjälper till lite galant!
Jag var bättre förberedd på bottenmaterialet och viktiga klädesplagg och mobiltelefoner var varsamt undanlagda innan. Så vi badade båda två. Jag för Cinco´s skull, och han för min!

Lämna aldrig Cinco ensam!

Jaa, så enkelt kan tyckas, att bara gå iväg till tvättstugan. Men nej. Det blir liksom liiite mer komplicerat.
Man måste ge sin tid till en hund i taget ibland, och då är det planering som gäller. Speciellt om man är själv till att sköta bestyren i hemmet och Husse förvärvsarbetar så Matte kan roa sig på lönen sedan...
- Går jag med honom först, ...och sedan den svängen med honom, så är inte han ensam hemma för länge...!? Strategi är ledordet!

Det här var visserligen ett tag sedan, men reflektioner kommer ju så ofta efteråt.
Så här var det: Cinco var rastad (och därför självklart trött enligt Matte, altså helt utslagen till att göra något på egen hand). Sedan Cross: en lugn "kortis"-promenad. Huga den syn som mötte mig när jag kom innanför dörren! Blodröda flisor på vardagsrumsmattan!!! Det var inte blod, men skrämmande nog en brytbladskniv. Inte en skråma på Cinco turligt nog!

Husse gav stränga order om att nu måste Matte lova att begränsa Cinco´s utrymme när hon denna dag skulle gå till tvättstugan. Matte lovade dyrt och ärligt, att Ja, det skulle hon göra.
- Men... turen till tvättstugan skulle bli så kort så kort... När jag då kom tillbaka så tuggade Cinco så gott så gott på Husses bankdosa! Vi hade ju tänkt använda den till att betala räkningar så snällt, som seden är sådär i slutet av månaden. Räkningarna blev betalda...lite sent.

Vi har väl alla våra dagar...

...då vi är på lite sämre humör än vanligt.

Cinco, som är så snäll, så snäll, och låter Cross ta hans tuggben (men klagar sedan). Som står ut med Crossens alla ömhetsbetygelser, fastän han egentligen bara vill slippa. Cinco, som på morgonen är som Ferdinand under korkeken, bara sitter i sin egen lilla värld och insuper universums alla stora under. Även om husse och Cross, alldeles bakom ryggen på honom för ett väldans liv i en brottningsmatch.

Cinco är så sällan på dåligt humör, att vi kommer ihåg alla de gånger han verkligen har varit grinig!

Första gången: var när han skulle få sin valpspruta. Redan på morgonen ville han inte riktigt vara sitt vanliga lilla söta jag. Till råga på allt klämde sköterskan på pungen - DÅ lät Cinco som en vrålande tiger, i protest! Väl hemma bäddade vi ner gossen, så han fick återhämta sina krafter med en god sömn.

Andra gången: är den gången han har sagt till Cross att han INTE får ligga nära. Efter det har Cinco i stället valt att själv lämna liggplatsen åt Cross, om han nu vill vara helt själv. Men ni må tro att Crossens värld är en lycklig värld, då Cinco ligger kvar, och Cross FÅR ligga sådär nära.


Tredje gången: var när en karl envist skulle gosa med Cinco, och tog i lite väl mycket i sitt sätt.
Matte såg att: -Du gör det inte bra!; och förberedde att ta Cinco där ifrån.
Cinco löste situationen själv med en pondus som mannen klart uppfattade, som snabbt släppte honom och avlägsnade sig, klart förlägen över Cinco´s avvisande.

Och fjärde gången idag: Husse gör lite morgonmys, och Cinco låter som en "motorsågsgris". Det är det läte han gör när man FÅR mysa med honom, men han talar om att han endast uthärdar i denna smekning. Husse tar Cinco på morgonpromenaden, och Cinco är sådär seg, och inte riktigt lyssnar. Ett sådant där läge som, när man som hundägare börjar gräla och klaga på sin hund.
Väl innanför dörren igen - men Cross går inte glatt fram och hälsar resten av flocken välkommen - han märker att Cinco är grinig, så han låter honom vara. Nu ligger Cinco vid mattes fötter och sover ikapp sin snällhet igen...

PRAO-Elev

Cinco har gjort sitt första inofficiella arbetspass i vården. Han fick följa med Matte till arbetet under en halvtimme, för att vara lite sällskap.
Han skötte sig finfint!
Mycket nya dofter skulle nosas in; mycket nya intryck; gos, lekbus - "The Cinco Style" (hålla tag om näsan), sitt, ligg, vinka, leta...
Det var en bra halvtimme.

Hallå? Är ni kvar?

Cinco berättar:

- Jag har hört att jorden skulle gå under!? Men Ni är kvar va!? 

- Tur! Det skulle ha varit så tråkigt annars! 

- Idag snöar det! Det började i morses. Jag fick gå lös halva morgonpromenaden, sen gick vi in och lade oss i sängen. Skööönt! Jag är pax försten på husses kudde!

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...

Cinco, min Cinco.

Idag har Cinco legat i...!

1. Han har "ätit" en penna, en av mina favoriter, den röda. 
2. Han har vällt omkull brandsläckaren, så att den blockerade ytterdörren, när jag skulle komma in.
3. Han har tuggat på mina vintervantar, som han hämtat själv uppe på hyllan i hallen.
4. Han har snott en toalettrulle och tuggat blöt, ...
5. ...tagit ett dokument, vilken Matte tog tillbaka i rättan tid!
6. Han har morrat på gatlyktan utanför, ...
7. ...samt blivit förvånad när Cross svarade på varningen och började skälla, ...
8. ...och DÅ blev allt plötsligt väldigt farligt!
9. Han har suttit och gnällt, helt utan anledning, ...
10. ...för att i nästa sekund somna pladask.

Ja, så kan det vara.

Skamligt utslagen!

Cinco sover för det mesta med trynet rakt ned mot underlaget, ihopkrupen till en boll. Men då och då händer det att han vänder sig på rygg, om han nu ligger i sängen. Då ligger han minsann skamligt utslagen och bara myyyser!

Cinco bryr sig inte nämnvärt...

...om liv och rörelse runt omkring!

När Husse och Cross har en lektion i "Skall", ligger Cinco och sover djupt i soffan, medan Matte sitter bredvid och tittar på Husses introduktion i skallträning till Cross.

Matte kvider av skratt åt Crossens alla försök tills dess han lyckas, och slutar att anfalla Husse.

Cinco vaknar till av att det kliar i nosen och han nyser!

Inofficiell Lydnadstävling, Marma. Lydnadsklass I - Debut.

Cinco och Matte har äntligen tävlingsdebuterat i helgen! Och vilken uppvisning vi bjöd på sen!

Foto: G.Svensson, Primtorpet.se

Vi klarade till och med av att nolla flera moment! Jag är överrumplad av hur Gossen lyckas med att överraska!
Visste, det gjorde jag, att Gossen skulle ta ett ärevarv - men han tog, till min förvåning, två stycken!

• Tandvisning: Noll
• Ställande under gång: Noll
• Tagandet av apport: Noll
• Hopp över hinder: Noll

I tre dagar hölls ett läger, som anordnats av Primtorpet, sedan 2007 i Marma läger.
Vinnare i årets Primtorpets Cup 2012 var förare: S.Stenlund och kelpien Qiwi.

Foto: G.Svensson, Primtorpet.se

För oss gick det betydligt bättre i Uppletande-grenen! Där fick vi hela 19 poäng av 21, och hamnade på tredje plats.

Övriga arrangörer av lägret var:
Grabbens Vilda Kennel och Pihlstens Kennel.

Förutom Austrailian Kelpies och Våra tokiga Boxrar, deltog även Storpudel, Labrador, Rottweiler, Malinois och Griffon.





Stort tack till fotografen Göran Svensson!

Lååångsaaam...

Japp! Det är min hund det!

Husse kom in efter dagens promenad, något förtvivlad över denna hund! Men inte är det något fel på min lilla tjocksmock inte!
Han kan ju inte rå för att Husse blivit så van med Cross´ propellerrörelser och förmåga att befinna sig överallt på en gång, så att låna min sege godisgosse måste ju helt klart vara en ren förbryllelse!

Cinco går långsamt, reser- & lägger sig långsamt, snurrar runt på plats i bädden som en långsam väderkvarn i stilla vind; han reagerar långsamt, dröjer sig kvar, trött, han har till och med förmågan att lyssna långsamt!...
Men; tjååång!...Ivääääg!
Ja, han é en riktig liten luring den gossen! Springer gör han som ett godståg!

Cinco håller koll!

Med en helt nyvunnen självsäkerhet har Cinco förändrats de senaste dagarna.
Vaktandet har tagits upp igen här hemma. Det moffas och morras när något inte är som det ska, och Cinco är först på plats till att undersöka det som misstänks vara farligt; inte ens Cross hänger med i vändningarna just nu!

Mitt i natten var Cinco tvungen att påminna oss om att Vi glömt att släcka akvariet, vilket nu lyste upp i rummet och kastade mystiska skuggor i rummet.
När "felen" var åtgärdade och omgivningen var luktad på, så kunde natten återgå till det vanliga snarkandet...

Motion!

Lokaltidningens reporter går på stan och frågar folk om de skall till att motionera i sommar.
Jo, tack!
Cinco och jag har redan börjat!

Midjebälterna har äntligen kommit på posten - efter att ha varit slut i varenda butik vi sparkat ned dörrarna till...
Vi är lika motiverade, Gossen och jag. Selen sätts på och vi hakas fast i varandra och fram spurtar vi. Cinco har inte riktigt fattat charmen i att dra än, men han ser så happy-happy ut, när han slänger ett leende över skuldran av mina glada tillrop, då han pinnar på lite extra framåt.

Stackars lilla tjockis. Cinco alltså!
Ingen kondis...
Det är ofta man får släpa på honom i kopplet sista biten.
Men det skall vi råda bot på!

Att "Göra en Cinco"

Alla borde kunna "Göra en Cinco". Det är egentligen ganska så lätt!

Pratar någon med dig? - Totalignorera! Så länge det bara går; avslöja inte för mycket med öronen att du verkligen hör vad personen i fråga säger till dig!
När du slutligen ger personen din ögonkontakt: titta då som att du är helt oförstående till varför personen överhuvudtaget står där.

När du är lite tung i ögonlocken av trötthet på morgonen, och Matte står vid köksbänken och förbereder sitt morgonfika, titta då på henne som att hon är helt, helt korkad. En så´n där blick som att: Du skulle bara veta...

Var motsträvig i de allra flesta situationer! Om nu Matte verkligen inte ger sig; var lite extra gosig och kryp upp i famnen på henne när tillfälle ges. Fjäska!

Hjälp Husse och Matte med fothygienen! Jätteviktigt! De verkar inte klara av att nå dit själva.

Ska det tas en promenad, bara sådär, och ropar Husse eller Matte på dig? Stå kvar, blickstilla, vrid och vänd på huvudet för att höra bättre, men stå kvar... Ge dig tid till att fundera. Är det verkligen något dom vill mig därborta? Nää, säkert? Jag känner mig lite osäker på om det verkligen är mig dom menar. Jag avvaktar så får vi se...

Sova, sova, säng, säng, säng! Valsa runt som om du var den största hunden i hela världen, större än en Grand Danois! Hur många varv du väljer är valfritt, men INTE mindre än sju... Om Matte inte fattar att jag helt enkelt inte får plats i fotändan av sängen - stanna då upp och glo på henne med en öronbedövande tysthet! Då makar hon på fötterna och jag kan äntligen få plats!

Om någon/något verkar intressant; avslöja inget förrän du gör ditt kast fram emot föremålet/personen. En liiiten risk finns här att Matte blir väldigt arg! Men hon måste snart inse, att dom där kottarna, helt enkelt måste tas med ren och skär överraskningsförmåga!

Roll-over-Beethoven!

Cinco är "Hujedamej-Snabb" till att ta Husses plats så fort han avlägsnar sig för ett litet ögonblick!

Sängen: platsen vid kudden skall tas, även om det är läggdags, mitt i natten, eller efter morgonpromenaden. Där kryper han ihop som en stor koloss som vi i gemensam ansträngning rullar över på rygg mellan oss...
Då låter han som en snarkande flodhäst i sin protest över att inte få ligga kvar, för mellan oss vill han INTE vara!

Men som på en total överraskning, så kom den, ...

...snön!
Inte till morgonpromenaden, men himlen var aprikosfärgad. Till frukost hade frosten bitit asfalten, men inte mer än så.
Så kom den plötsligt, till ackompanjemang av diskborste, kaffekopp och Amy Winehouse´s låt "Our Day Will Come":*


... If we just wait a while 
...No tears for us 
...Think love and wear a smile

Cinco fick "kanonkuleända" och tyckte det lilla som hunnit komma var helt himmelsk!
Det var lite mindre underbart för Matte som såg det säkrast att korta upp kopplet så nästan framtassarna hängde i luften, för om man håller på att släpas ut i trafiken nedför en backe för att Cinco får för sig att han skall bajsa just där, så tar man sig lite överdrivna försiktighetsåtgärder!

*