Dagboksanteckningar...

Bloggen har krympt mer och mer i takt med att Facebook har tagit över dem dagliga berättelserna, och sedan så är ju inte livet statiskt, så allting fortsätter inte som förut.

Cinco blogg får stå kvar som dagboksanteckningar över åren.

Håll till godo, det finns lite guldkorn!

Till minne av Asta och Ecco

Vi föds, och vi dör...
Det var vad Lovis sade så klokt till Mattis, när han så djupt sörjde Skalle-Per, och sade: ...han fattas mig! 
Och nog känner man en saknad, även när en hund, en livskamrat försvinner... Jag tänker ibland tillbaka på de små lyckliga minnen som min/a egna livskamrat/er skänker mig. Ibland manar man sig själv att tänka till baka, hur var det då? Ibland kommer minnen upp av sig själv, kanske på grund av ngt som görs eller händer.

- Var alltid Cinco så snäll som valp? Man kan ju tro det, där han idag sitter i hallen, tungt hängande på sina egna skuldror, samtidigt som han blinkande försöker hålla ögonen öppna. När öronen spelar fram på huvudet till de ljud man gör. Man går fram till honom, frågar vad han tänker på, pussar lite på de goa läpparna, och kramar om honom och smeker bringan, innan man yr av endorfiner reser sig och går vidare till att åter göra sina ljud i hemmet.
Det fanns dagar då Cinco for runt i hallen som en virvelvind, plockade våra strumpor som tydligen växte som svampar under varje dammkorn hemma hos oss! Idag kan han dimpa ner med en stor suck på hallmattan i ren njutning över att få sova där!

Det fanns dagar då han, inför- och efter varje promenad, hängde med huggtänderna i mina byxben, medan jag balanserade runt på ett ben i cirklar, i försök i att snabbt få på- eller av ytterkläderna. Idag är beteendet svagt synligt, fastetsat i hemmets golvmopp! De svepande rörelserna väcker djuret i Cinco, som bara måste gå till attack! Det var hemma hos min mor och far, som ett panikstint -Hiiiiiiiiiiii!!!!, hördes utifrån köket, och jag rusade dit, redo att se blod! - Vad händer!? - Han hänger fast i moppen!, säger matmor, medan hon dansar runt i ojämna cirklar i en kamp om golvmoppens vara eller icke vara. Nä, vissa saker går helt enkelt inte!

Vad har då övervunnit suget efter alla dessa strumpor? Svaret är godis. - Godis, godis, godis! I alla de olika former. - Hämta strumpan! är vår lek. I ren iver glömmer han strumpan på plats och önskar få sitt godis väl framme hos mig, så får jag sända ut honom i lägenheten i jakt på strumpan. Svansen svänger från sida till sida i glädje, han attackerar den med framtassarna och sliter i hela strumpans elastiska längd innan han med glada svansviftningar och "dödande huvudskakningar" kommer tillbaka inom räckhåll för godiset, och åter tappar strumpan i sin iver att få godis. Minnet är bra, men kort. Cinco får godis, jag får en blöt strumpa.

- Var är Cinco!? Ingen som vet. Ena stunden ligger han och sover, i andra sekunden är han inne i sovrummet, plockar åt sig ngt olämpligt att förstöra för sin väna matte. - Var är båda gossarna!? Det frustas och flämtas lite dovt inne i sovrummet, och på sängen står två boxrar och har dragkamp med mattes BH!!! Det gick månader som jag bar detta sönderrivna och töjda plagg under mina tröjor.

- Men han är min kamrat, han som förflyttar sig från rum till rum, bara för att få vara nära mig. Han som kryper upp intill, bara för att ha kroppskontakt. Han skulle definitivt fattas mig!

[Till minne av Asta och Ecco - Facebook]

Semlor, en önskan om tulpaner, en vårstädning som dröjer och en nyinflyttad.

Som sagt, den där egentliga storstädningen, den dröjer lite. Mama borde sätta fart!
Hon tycker nämligen hemmet är för vintersmutsigt för att föra in en sådan dyrbar klenod som tulpaner, när hon dessutom måste avhålla oss fyrbenta från att, antingen äta upp hela kalaset, eller välta omkull hela vasen!

Men egentligen är det nog den litet smått i smyg, växande sockermagen av alla semlor, som hindrar henne från att få på sig städbyxorna. Skoj var det minsann när hon satte sig på huk, och den översta byxknappen for! Pjiong, sade det!

Visst FÅR hon väl äta semlor, OM hon nu nödvändigtvis vill! Men, dela med dig, kärring! Försöker med olika strategier varje gång, smyger..., går mer direkt på,...stirrar, provar att attackera bakifrån... Lönlöst!

Vi har visst fått en ny medlem i hushållet! En svart korsspindel! Mama har inte hjärta att häva ut den, då hon tycker att det är alltför kallt utanför, och att det lilla livet inte skulle klara sig. Mig gör det inget. Det är flugor som jag är intresserad av, inte spindlar. Våren kommer nog, kanske tillslut, och då får spindeln komma ut igen...

SBK Exteriörbeskrivningsprotokoll - Smedjebacken 2013

Vi har väl alla våra dagar...

...då vi är på lite sämre humör än vanligt.

Cinco, som är så snäll, så snäll, och låter Cross ta hans tuggben (men klagar sedan). Som står ut med Crossens alla ömhetsbetygelser, fastän han egentligen bara vill slippa. Cinco, som på morgonen är som Ferdinand under korkeken, bara sitter i sin egen lilla värld och insuper universums alla stora under. Även om husse och Cross, alldeles bakom ryggen på honom för ett väldans liv i en brottningsmatch.

Cinco är så sällan på dåligt humör, att vi kommer ihåg alla de gånger han verkligen har varit grinig!

Första gången: var när han skulle få sin valpspruta. Redan på morgonen ville han inte riktigt vara sitt vanliga lilla söta jag. Till råga på allt klämde sköterskan på pungen - DÅ lät Cinco som en vrålande tiger, i protest! Väl hemma bäddade vi ner gossen, så han fick återhämta sina krafter med en god sömn.

Andra gången: är den gången han har sagt till Cross att han INTE får ligga nära. Efter det har Cinco i stället valt att själv lämna liggplatsen åt Cross, om han nu vill vara helt själv. Men ni må tro att Crossens värld är en lycklig värld, då Cinco ligger kvar, och Cross FÅR ligga sådär nära.


Tredje gången: var när en karl envist skulle gosa med Cinco, och tog i lite väl mycket i sitt sätt.
Matte såg att: -Du gör det inte bra!; och förberedde att ta Cinco där ifrån.
Cinco löste situationen själv med en pondus som mannen klart uppfattade, som snabbt släppte honom och avlägsnade sig, klart förlägen över Cinco´s avvisande.

Och fjärde gången idag: Husse gör lite morgonmys, och Cinco låter som en "motorsågsgris". Det är det läte han gör när man FÅR mysa med honom, men han talar om att han endast uthärdar i denna smekning. Husse tar Cinco på morgonpromenaden, och Cinco är sådär seg, och inte riktigt lyssnar. Ett sådant där läge som, när man som hundägare börjar gräla och klaga på sin hund.
Väl innanför dörren igen - men Cross går inte glatt fram och hälsar resten av flocken välkommen - han märker att Cinco är grinig, så han låter honom vara. Nu ligger Cinco vid mattes fötter och sover ikapp sin snällhet igen...

Att plocka upp!

Matte var lite trött i morse.

Om man nu ändå är en sådan ansvarsfull hundägare, att man anstränger sig för att köpa hem hundpåsar, att alltid ha några med i fickan, kliva in på de konstiga otillgängliga ställen där små pluttar har hamnat och vända påsen ut och in, utan att kleta ner händer, vantar eller koppel; ja, då kanske man kan ursäkta att ibland få vara lite trött och vimsig.

Efter att ha plockat upp den första bruna högen, och hunnit runt kvarterets hörn, börjar Matte fundera vart den ihopknutna påsen med hundprutt tagit vägen!?

Cinco pluttar ur sig lite till, och det tycks enklast att vända om, slänga påse nr.2 i sopkorgen som vi just passerat, och gå samma väg hem igen för att plocka upp den förlorade hundlorten nr.1.

Det hade kanske inte varit en sådan stor sak att låta påse nr.1 ligga kvar. Många andra gör ju så, ... Folk blir ju ändå så förvånade när de ser att man verkligen bär med sig sin påse.

Vi hann gå hälften av sträckan tillbaka, och passerade ett välbekant ställe; soptunnan där jag hade slängt påse nr.1!

Förbannat till att vara en ärlig hundbajspåsepruttplockare! Men en stolt sådan!

PRAO-Elev

Cinco har gjort sitt första inofficiella arbetspass i vården. Han fick följa med Matte till arbetet under en halvtimme, för att vara lite sällskap.
Han skötte sig finfint!
Mycket nya dofter skulle nosas in; mycket nya intryck; gos, lekbus - "The Cinco Style" (hålla tag om näsan), sitt, ligg, vinka, leta...
Det var en bra halvtimme.

Hallå? Är ni kvar?

Cinco berättar:

- Jag har hört att jorden skulle gå under!? Men Ni är kvar va!? 

- Tur! Det skulle ha varit så tråkigt annars! 

- Idag snöar det! Det började i morses. Jag fick gå lös halva morgonpromenaden, sen gick vi in och lade oss i sängen. Skööönt! Jag är pax försten på husses kudde!

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...

Cinco, min Cinco.

Idag har Cinco legat i...!

1. Han har "ätit" en penna, en av mina favoriter, den röda. 
2. Han har vällt omkull brandsläckaren, så att den blockerade ytterdörren, när jag skulle komma in.
3. Han har tuggat på mina vintervantar, som han hämtat själv uppe på hyllan i hallen.
4. Han har snott en toalettrulle och tuggat blöt, ...
5. ...tagit ett dokument, vilken Matte tog tillbaka i rättan tid!
6. Han har morrat på gatlyktan utanför, ...
7. ...samt blivit förvånad när Cross svarade på varningen och började skälla, ...
8. ...och DÅ blev allt plötsligt väldigt farligt!
9. Han har suttit och gnällt, helt utan anledning, ...
10. ...för att i nästa sekund somna pladask.

Ja, så kan det vara.

"Det är inte hans fel".

Uppfostran...?
Matte brukar påstå att Detta elände till bångstyre har varit Husses verkan till 50 %. Jag har nu förstått att så inte är fallet!

- Du har varit med och uppfostrat Den där hunden!
- Älskling, han är helt och hållet Din! Jag har haft fullt sjå med att lära Dig att hantera honom, så jag har helt enkelt inte haft tid att fostra honom.

Och det är faktiskt sant! Jag har funderat över varför Cinco "blev som han blev", om nu Husse kunde hundar så bra? Det behövdes en lektion på plan:

- Titta vad fint han går med mig! - säger Husse och räcker sedan över kopplet till mig. - Jag har aldrig några problem! Cinco är jätte duktig! Tänk positivt; det är inte hans fel!

Det var nog det roligaste jag har hört! Att det går dåligt - det är inte hans fel! HAN är ju jätte duktig! Det är Matte som är kass...!
Hur svårt det än kan vara att se sina egna fel och brister ibland, så är nog andra själar, människor eller hundar, perfekta speglar till att hjälpa dig att se dina brister!

Med nytt bagage och visshet i att "det inte är hans fel", övar matte vidare, med att vara t-y-d-l-i-g, utöva ledarskap byggt på förtroende, vara KONSEKVENT, och förbannat ROLIG!

Cinco i Fritt följ.

Crazyface!

Kindbubbla

Två år sedan "Gullungen" kom hem...

...till Oss och blev "Vildbasingen".

Så stolt som bara en Mor kan vara!

- Och visst känner man sig som en stolt mamma, som ser på sin lille grabb, som om han var den vackraste i hela världen!
Hon ser förbi de där små, små skavankerna som egentligen skulle göra honom till en äkta "Prins" och en stor vinnare i alla sammanhang.
Men han är Min, bara Min!

Året som hittills har passerat:

Familjen flyttar till ett annat Län i mitten av året

Gossarna har hjälpt till i flytten: Cross har naggat flyttlådorna i kanterna och plockat ur saker som Mama har "lagt fel".

Cinco har varit så vänlig att NÄRA inspektera hur jag packat lådorna, och slickat på tejpen; trots att Mama har försökt övertyga honom om att det fäster SÄMRE på så sätt! ...Men icke!

Det är skönt att ta en paus i städandet:

Då gör vi lite träning på plan , bl.a. platsliggning: Även Matte fick prova på momentet, då Cinco´s lina hade lindat sig kring ankeln, och med ett gällt skrik satt jag på den regnvåta marken med rumpan!

En dag på resande fot:

Efter en liten visit vid en sjö, mitt i skogen, blev Herrarna lite småsumpiga.
Tillbaka till bilen spatserade Cross vid sidan om stigen, varefter det hörs ett STORT plask och plums.
Vid en liten titt över mosskanten, ses Cross simma med huvudet under vattenytan i ett djupt vattenhål, och ta sig upp i rena förskräckelsen!

Matte, makaber som hon är, gladde sig då pälsen blev något mer ren från träsksump.
Cinco, tyckte sig nödgad till att se vad Crossen hade för galej för sig, och inte många sekunder senare står också han med huvudet under vattenytan!
Matte överväger att hjälpa, men överlåter snabbt åt Cinco själv till att ta sig upp, vilket han med flera skutt snart har avlägsnat sig från gropen.
Med lätt stirrande ögon står de på stigen, förfasandes över vad det just var som hände; Matte står framför och har fasligt roligt åt dem båda två!

En Canicross-Dubbel:

Detta görs genom att haka fast ett sk. dubbelkoppel i Herrarnas HURTTA-selar, och sen är det bara att hänga med i farten!
På vägen som vi "crossade" fram på, belönade vi oss själva med en badpaus. Mattes första bad för i år!
Cross vaktade Mama, och såg till att hon kom i land ordentligt genom att möta henne mig vid åkanten.

En Road Tripp...

...till "gamla kära Gästrikland", mé Mr.Cinco Balinco, och Mr.Cross-Man.
Den utflyttade tvåan behövde städas ur.
Herrarna i sällskapet var väl knappast till ngn hjälp. Om de nu efter annan försökte, så gjorde de det inte tillräckligt bra, för Matte valde att göra allt själv.
Kanske ett dumt beslut, för hon fick minsann arbeta själv i 5 svettiga timmar, medan Herrarna latade sig.

HÖGBO INTERNATIONELL Utställning

GRATTIS!

Platsliggning på GBK

Cinco och Mama gjorde en gemensam ansträngning på plan idag. Cinco försööökte lyssna på Matte, och Matte försöökte att inte klanta till det; nja inte helt rätt det där!

Cinco´s platsliggning gick mycket bra, i sällskap med en collie, tervueren och Cross. Allt hade väl varit väl på plan om inte Mama hade lyckats sno in foten i Cinco´s lina, och med ett gällt skrik landa på den regnvåta marken med rumpan.
Japp, där kom klantet!

Lååångsaaam...

Japp! Det är min hund det!

Husse kom in efter dagens promenad, något förtvivlad över denna hund! Men inte är det något fel på min lilla tjocksmock inte!
Han kan ju inte rå för att Husse blivit så van med Cross´ propellerrörelser och förmåga att befinna sig överallt på en gång, så att låna min sege godisgosse måste ju helt klart vara en ren förbryllelse!

Cinco går långsamt, reser- & lägger sig långsamt, snurrar runt på plats i bädden som en långsam väderkvarn i stilla vind; han reagerar långsamt, dröjer sig kvar, trött, han har till och med förmågan att lyssna långsamt!...
Men; tjååång!...Ivääääg!
Ja, han é en riktig liten luring den gossen! Springer gör han som ett godståg!

Cinco håller koll!

Med en helt nyvunnen självsäkerhet har Cinco förändrats de senaste dagarna.
Vaktandet har tagits upp igen här hemma. Det moffas och morras när något inte är som det ska, och Cinco är först på plats till att undersöka det som misstänks vara farligt; inte ens Cross hänger med i vändningarna just nu!

Mitt i natten var Cinco tvungen att påminna oss om att Vi glömt att släcka akvariet, vilket nu lyste upp i rummet och kastade mystiska skuggor i rummet.
När "felen" var åtgärdade och omgivningen var luktad på, så kunde natten återgå till det vanliga snarkandet...

Spårhund!?

Sopbilen; stor som ett hus, svängde ut från gårdsplanen, och ut på gatan. Cinco stod tryggt kvar fastän chauffören tog ut svängen och kom rätt så nära med vidundret.
Vi gick över vägen och passerade ett blött hjulspår som sopbilen lämnat efter sig, och Cinco sög tag i doftspåret och gjorde en svepande sökning - Mycket snyggt!

Mama jobbar mycket; men Papa har tagit med sig grabbarna ut till spårskogen; och tydligen har Cinco gått som en Prins i spåret!

Så, nu är det bara att köra på med Cinco´s naturliga fallenhet, med Mama bakom.

En dag i Falun med GDLO och DHK

6 maj 2012, Cinco och Husse gör sig redo för...

...Södra Dalarnas Draghundsklubb, DHK.

Klara, färdiga, ...

...draaa!