...så satte jag mig i soffan.
Cinco kröp upp nära och slickade mig i ansiktet och på gipset.
Nu är ju Cinco inte känd här hemma för att vara en "gosig" hund, den biten står Cross för helt och hållet, han är en riktig liten "myspelle".
Kramar man Cinco så slingrar han sig sakta ur ens armar, och klappar man honom när han helst vill vara själv, grymtar han, reser huvudet och talar om att man stör!
Så att Cinco kommer så här tydligt och gosar hör till ovanligheterna.
Det är kärlek!
Då känner man att man verkligen gör någonting rätt!
Att man behandlar sin hund, sin kamrat, på ett sätt som denne uppskattar!
Då blir man gärna sittandes i soffan och bara njuter av att klappa, klia och smeka, och få omsorg tillbaka, The Boxer Style (slickningar).
Har tränat båda vovvarna på plan idag med gipsad hand, gick mycket bra, gipset
till trots!
Cross fick springa vid Agilityhindren, igenom tunnlar, hoppa
över hindren och gå slalom. Han var stormförtjust den lilla
kvickgäddan!
"HIT"-träning på Cinco, den stora besten, så härligt
att se honom starta! Han samlar ihop sig som en kanonkula innan han
skjuter iväg och kinderna fladdrar upp i språnget, sen kommer
han...ångloket...som behöver en kilometer på sig att få till ett stopp!
