"Sutton monather er Sinko then bofhen!"

Cinco, min Store Klumpeduns, blir mer och mer en Personlighet med stort P!
Han kommer och gosar; hör och häpna!!! Kryper upp i famnen frivilligt, och inte bara för att se å smaka på vad det är man stoppar i munnen.

När vintertäcket åker på; då går Cinco stolt, som om han bar en frack!
Han kröker sin rygg i en vacker båge så täcket ligger tätt an, och svänger på rumpan, ända från höfterna, och svansen gör vida drag; å så spatserar han gatan fram...

Foto: T.Antonsson

Killen har inte bara en, utan kanske till och med tre eller fler "Rävar bakom öronen".
Buset här hemma står Cinco för till 98%, den rackar´n.
Han vet ju så väl vilka knappar han skall trycka på för att få Cross att gå igång; och det behövs bara små, små gester...
Det räcker med att han höjer ögonbrynen på ett visst sätt - så flyger Cross på honom!
Om man nån gång "räddar" Cinco för att han e underst, så startar han snabbt igång det hela igen; helt skojfrisk till att ligga på rygg och bli brottad och biten på av Cross!

Kattans!

Är det bra JAG som råkar ut för sådant här?
Ibland känns det så...

Vad gör man? En katt sitter mitt i gatan när man rundar hushörnet och skall in genom entrén. Båda hundarna kopplades korta och jag klev framför och schasade bort katten.
Allt frid och fröjd till att passera husknuten och gå in...
...INTE!

Jag blir släpad som om jag hade skidor under skorna! Cinco börjar så klart, söte góe Cross hänger bara på.
Inte bara katter är en "Cinco-Jaga-Delikatess", även skolbarnens fotbollar, pulkor, duvor, ja, vad mer? Alldeles för mycket tycker jag. Jo, den där stackars vildkaninen han fick syn på, tur att den kom bort i det höga gräset...
Ja som sagt, har man jagat en gång, så är nästa gång desto skojjigare.

När jag nu släpas där efter den sandade snöbeklädda asfalten, och misslyckas med att ta spjärn mot granitkanten, och fortsätter längs gräsmattan och bara tänker: - Släpp inte kopplen, släpp inte kopplen; så ändrar man snart tanken till - Nu måste jag släppa kopplen! För gräsmattan slutar i en avsatts om en och trettio på ett ungefär.

Katten var borta som på ett trolleri, som tur var, och jag släpade in gossarna kort, kort, kort.