PRAO-Elev

Cinco har gjort sitt första inofficiella arbetspass i vården. Han fick följa med Matte till arbetet under en halvtimme, för att vara lite sällskap.
Han skötte sig finfint!
Mycket nya dofter skulle nosas in; mycket nya intryck; gos, lekbus - "The Cinco Style" (hålla tag om näsan), sitt, ligg, vinka, leta...
Det var en bra halvtimme.

Hallå? Är ni kvar?

Cinco berättar:

- Jag har hört att jorden skulle gå under!? Men Ni är kvar va!? 

- Tur! Det skulle ha varit så tråkigt annars! 

- Idag snöar det! Det började i morses. Jag fick gå lös halva morgonpromenaden, sen gick vi in och lade oss i sängen. Skööönt! Jag är pax försten på husses kudde!

12-12-12

Tolv, tolv, tolv, klockan tolv minuter över tolv...
Ja, vad har vi att vänta?

Vi såg en film häromdagen, på min begäran. 2012 - Doomsday. Jag hade så höga förväntningar på denna film, men redan efter introt ville jag stänga av... Vill Du inte veta handlingen i filmen, sluta att läsa, för här kommer en snabb genomgång:

Specialeffekterna, ja det var länge sedan man såg så fåniga; - Aargh! Jag faller ner i ett avgrundsdjup, aaah!

Det mest spektakulära (för mig som sjukvårdsutbildad) var den döende mannen som vägrade att knäppa upp sina händer - OM han nu hade lyssnat till sjukvårdarna så hade han kunnat bli räddad!??
- Vi har ju så bra teknologi! gnällde sjukvårdaren efteråt. Men ingen av dem gjorde ens en basal hjärt- och lungräddning. Mannen som blödde behandlades med några pappersdukar och personalen var helt utan handskar. Så ska jag också börja behandla blödande döende patienter! - INTE!

En hjälpsam man i filmen erbjuder sig att vara chaufför, klarar av att väja på vägen för smattrande hagel, men blir penetrerad av en hagelklump mitt igenom bröstbenet! Han måste haft en allvarlig mineralbrist, må jag säga!

I ren Amerikansk anda - en kunnig far som varnar sin dotter som, självklart vägrar sätta sig i säkerhet för undergången som är på väg. Men fadern har absolut inte tid att förklara i sitt första varnande telefonsamtal vad som är på gång - spänningen hänger i luften! Nä, faktiskt inte.

Tja, så mycket mer än så hände inte, lite samtal här och där.
Lyssna på musiken dock! Så mycket intensitet i en film där absolut ingenting händer - Jo, London börjar brinna, bl.a. Men oroa er inte - specialeffekterna avslöjar att det är fejk. Puh, en så´n tur.

Läs lite fler recensioner [2012-Doomsday].

En skribents perspektiv:

Ni läsare kanske förfasas över detta "monster" till ouppfostrade stycke, som gör det ena hysset efter det andra, ja, allt det evinnerliga elände till hund som jag skriver om; men Vi får inte glömma bort det vackra och goda som denne unge Herre faktiskt åstadkommer!
Hmm, låt mig tänka!?...

- Cinco är helt enkelt precis som jag!

Det finns tydligen studier på att den första hund som man väljer, i hög grad kommer att återspegla ens egen personlighet...? 

Skröna? Jag trodde det. Men det verkar gälla: "Sådan Herre, sådan hund". 

Något liknande skriver den danske författaren och journalisten Morten Sabroe: “Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv.” [Biografi:M.Sabroe].

Det finns TVÅ olika sätt att uppfostra sin hund på: The HARD way; or the High way" (inget vedertaget uttryck i hundsammanhang).

1. The HARD way ("Det HÅRDA sättet").
- Att kräva absolut lydnad, inga fel och inga misstag accepteras från hunden, som absolut skall veta vad Husse/Matte vill och förväntar av sin undersåte. Det får inte förekomma några som helst egna initiativ från hunden; "en hund är en hund" och skall veta sin plats; om den glömmer - är man snabbt där och påminner! Det som hunden skall vara glad åt, skall den Banne mig tycka vara förbannat roligt, därför att Jag som ägare har bestämt att det är skoj! - Vifta på svansen säger jag!

2. The High way ("Det Fria sättet"): Tålamod och ömsesidigt utbyte av kärlek och respekt. Visst är Matte/Husse flockens ledare, men en glad hund - som busar och skojjar med Dig, det är lycka! En hund som växer som individ, testar gränser, precis som barn; har ett eget tycke, men väljer att göra som Husse/Matte säger, det är en hund i äkta mening!

Ja, jag skriver mycket tok; men det är med en humor och självdistans, samt ett sätt att beskriva allt mycket värre än vad det verkligen är!
Varför!? - För att det är skoj! - Slappna av! Ta inte allt på allvar! Cinco och jag säger: - Lek, lek, lek! Livet är för tråkigt utan humor och lek...

Cinco och jag...

...promenerade längs en stig, en tidig höstmorgon, och skulle till att passera en bänk. På bänken satt en man som vi aldrig mött förut. Han frågade om hunden var snäll. - Ja, han är så snäll, så snäll. Det finns inget ont i honom!
- Det är för att du är alltigenom snäll! sade han.
Medan vi pratade vidare, studsade Cinco runt oss i löven, överlycklig! Anföll pinnar och tog slut på alla sina krafter helt på egen hand. Sån´t som en unghund gör...
Vi mötte aldrig mannen igen. Men det var första gången som jag, som nybliven hundägare, fick höra av en annan människa, att hunden var precis som jag!
Det fick mig att fundera, om det verkligen var så. Vad jag vet, är inte vetenskapligt, men den förklaring jag har är, att Cinco och jag har varit mycket tillsammans.
Husse och Cross, de två tillsammans, är även de av samma skrot och korn, och de har spenderat mycket tid tillsammans...

Cinco, min Cinco.

Idag har Cinco legat i...!

1. Han har "ätit" en penna, en av mina favoriter, den röda. 
2. Han har vällt omkull brandsläckaren, så att den blockerade ytterdörren, när jag skulle komma in.
3. Han har tuggat på mina vintervantar, som han hämtat själv uppe på hyllan i hallen.
4. Han har snott en toalettrulle och tuggat blöt, ...
5. ...tagit ett dokument, vilken Matte tog tillbaka i rättan tid!
6. Han har morrat på gatlyktan utanför, ...
7. ...samt blivit förvånad när Cross svarade på varningen och började skälla, ...
8. ...och DÅ blev allt plötsligt väldigt farligt!
9. Han har suttit och gnällt, helt utan anledning, ...
10. ...för att i nästa sekund somna pladask.

Ja, så kan det vara.