Och där försvann han!

- Ja akta dig! Snart trillar du i! Resornerar Matte sittandes på kajtrappen.
Cinco springer på nedersta trappsteget som havsvattnet når upp till - och det är roligt, riktigt roligt!
- Ups! Där var det nära, håll koll på kanten!
Trappsteget slutar i svart djupt vatten, och glad boxer busar och plaskar...
...och där försvann hela han under vattenytan!

Matte rusar till räddning och kan inte låta bli att tänka på hur otroligt lustigt det ser ut: - Han ser enormt tung och klumpig ut, som en valross! Hur ska jag orka få upp honom!?

Matte hoppar ut på det vattendränkta trappsteget med skorna på och kan i lagom tid fiska upp Cinco då han kravlat runt där nere och kommit upp med huvudet först.
Han ruskar av sig vattnet, gör en kallsupsrap och tycker fortfarande allt är fantastiskt roligt!
Så efter detta promenerar vi hem, boxern och jag, med blöta tassavtryck på asfaltenoch klaffsiga skor.

Skott och knott

Vi var på BK klubben och deltog i platsliggning under skott.
Detta var andra gången vi var på plan.
Vi har börjat sakta och har minskat avståndet allteftersom.
Matte stod vid sidan om en kopplad Junior, och det fungerade bra!
Ingen rädsla för skott hos pojken.
Det var Matte som hoppade i högan sky när knallen väl kom...
Knotten började komma fram och göra sig ovälkomna, så när momentet var avslutat gjorde vi väller.

"Får dom hälsa?"

Jag var förvånad över att frågan kom, och jag kanske svarade torrt tillbaka: att det rådde hälsningsförbud på pojken.
Innan mötet hade båda hundarna uppmärksammat varandra - sådär mer än vanligt. En bit ifrån hörde jag ett dovt morrande från den mötande hunden. Jag kortade kopplet och hade sikte på att passera förbi utan att något skedde.
Och då stannade de mötande upp och ställde frågan... - jag var totalt oförberedd!
Då de mötande accepterat mitt torra svar och började gå blev deras hund tvärarg, spottade och fräste med utfall!
Cinco var minst lika förvånad som dom och stod stilla i stel fundering... Han agerar aldrig med aggressivitet, endast med lekinvit eller studerande blickar.
Jag kände mig nästan lite generad för deras hunds uppträdande, varför såg inte de det som jag såg?

Vecka 32

Introduktionen till tävlingslydnaden har börjat.
Vi är fem i gruppen och Våra hundar är yngst av deltagarna.
Junioren Cinco har haft en lite annorlunda vecka - han har börjat ta tillbaka sina valpiga later igen - jaga saker, som: stenar, löv, fallna äppelfrukter, klippt gräs, Mattes tröja som hänger på axeln...
Han har ett enormt sak-intresse!
Så det har varit mycket "bråk" om sådana saker den här veckan, och det är nog inte över än.

Det är mycket lek och bus i kroppen på killen, och han har svårt att sluta leka är han väl börjat.
Och liksom med sakerna som med leken, så låser han sig extremt hårt, så man måste stänga av honom. Och det kan ta ett litet tag... Men han är en underbar pojk, vår lille envise Mr, Cinco-Stinco.
Alltid fylld av glädje och humor!
Idag är han och Husse ute i skogen och tränar sök.

Status

Vikt: 31,7 kg

En timme

Matte plockade fram träningskläderna och slingrade sig i dem. Ryggsäcken på ryggen och en flaska vatten. Cinco fick sin sele på - och ut gick vi.
Inte ens hälften av rundan är "gådd" förrän vi ser ut som ett roligt par: träningsklädd matte, armen utsträckt och dragandes en boxer efter sig. Vad månne folk tänka: Vad gör hon mot hunden!?
Lite motivation längre fram så ser det ut tvärt om: Jag på släp efter!
En timmes promenad med lite läskande vattenpauser. Cinco lägger ansiktet i skålen och drar en klunk, lapar och bubblar resten. Sen hemåt!

Han försöker ändå...

...att komma förbi gallret som Matte satt upp när hon ställt sig vid torkställningen för att vika tvätten. En strumpa har fallit till golvet, och den ser han, försöker ta sig vid sidan om. Matte skrattar och schasar honom till rätt sida igen. Sen fortsätter hon att vika tvätt så strumporna flyger. Cinco ligger på golvet och har fallit i sömn, en dröm och en längtan över att få ha en strumpa i munnen.