Nu hände det igen...
En kiss & bajs promenad, med tennisboll i mun. Detta kräver simultanförmåga att utföra - hållandes bollen i käften.
Med tanke på tidigare erfarenhet, då: "tennisbollen försvann...", så försökte jag hålla bättre koll på leken denna gång.
Vi sprang och hoppade runt runt, å bollen stannade kvar i bitande gap, så att jag inte skulle få tag i den.
Promenaden hade gått bra, jag slängde den hopknutna bajspåsen i soptunnan, sen var vi på väg hem.
Så på ett ögonblick hade Cinco hoppat ut till djupsnön och grävde efter det han nyss bitit i.
Jag väntade å peppade: Var e bollen då?
Jag tog ett kliv ut i snön, jag hade ju varit förutseende nog att ta stövlarna på mig; makens gröna TRETORN Sarek Classic. Plums...Sitter fast i spagat med snö upp till knäna.
Tillslut stod vi där båda två på alla fyra å grävde i snön efter lilla tennisbollen, men utan resultat.
Väl inne igen är det en seg kraftansträngning att åla sig ur de snöfyllda stövlarna å dra av sig sockorna, sen slumrar vi under täcket en kvart.
