Och helgen har...

...varit bra.
Nittonde november gick Cinco och jag ut på en tre kilometers tur i fritidsspåret.
Fukten låg tung i luften och korvgrillningen från de många eldarna höll sig kvar i slingor kring träden.

Träningen har bestått av platsliggning; båda grabbarna bredvid varann, medan Matte spatserar runt i rummet, cirkulerar liggplatsen och tillslut kommer tillbaka med belönande korv- och leverpastej- bitar.

Cinco har även fått en lektion i att "ligga still och mysa, för nu har jag bestämt det".
Som sagt, lektionstiden tog hela trettio minuter till att få killen att ge upp i sina slingrande rymningsförsök.

Aderton idag...

..."det tal, som utgör summan af åtta o. tio." (Svenska Akademien 1898).
Idag har grabbarna gemensamt fått träna på att "ligga kvar".
Cross är mycket kvick på att komma på fötter, men efter ett tag lade han sig avslappnat.

Cinco håller ständig kontakt och är mycket fokuserad på sin belöning så att man kan se hjärtats slag i öronens regelbundna vibrationer!
Bakdelskontrollen med hjälp av träning på pall såg jag resultatet av idag hos Cinco. Jag berömde honom så högt och gällt att maken bad mig vara lugn...

Cross står än så länge stilla på pallen, den blev hemsk och farlig från början då den for omkull, men det har vi rådigt bot på!

Sjutton åxå!

Grabbarna Bus är läraktiga av varandra.
Sedan liten har Cinco haft stor respekt för kompostgrindarna. Sen kom Cross in i vårt liv och forcerade hindren med buller och bång!

- Så vad gör man, när Han kommer igenom och inte Jag!?
- Skäller och klagar på att gallret är i vägen. Funkar sådär. 
- Stöta till det med nosen så det svajjar...Fungerar nästan.
- Hur gör Cross? Jaha, någonting i den stilen...
- Knuffa fram en öppning i små stötar med nosen och sedan skjuta det åt sidan. Det funkar!

Så nu har vi varit förvånade över att ha hittat Cinco på platser i lägenheten där vi inte trodde att han var...

15 till 16...

...igår till idag.
Det blev ingen träning över huvudtaget igår för någon av pojkarna. Kapacitet och tid fanns det inte tillräckligt av...Matte har redan en STOOOR klump av stress i halsen och tror att målet är ouppnåeligt!
Tja, bara man ser detta som en anledning till att ta igen sig idag.

"Soffpotatisar är vi allihopa, allihopa, allihopa..."

Och träningen idag...

...Cinco sooover och sover.
En Cinco-trött-dag!
"Bit-övningar", att hålla Apporten. Går långsamt framåt...

Fjorton och 14...

Ja, idag blir han 14 månader, Den Stora Vargen!

Igår kväll tog jag mig för att göra veckans kloklippning; Cinco blev JÄTTE ARG!
Han tog i så fruktansvärt med morr, ljud och hårda tänder, att min rädsla höll på att komma tillbaka...men jag vet att jag inte får ge mig...

Efter tredje "bråket", bet jag honom lite i nosen, och då gav han sig. Maken hjälpte till att analysera situationen: eventuellt har mitt smek efter kloklippningen lagt grunden till detta; förändringen låg i att mysa under tidens gång, klipp, klipp, myyys, klipp, klipp, myyys...avsluta, resa sig, och gå iväg när det är klart.

Så vi har övat efter detta kalabalikutbrott! Han känner sig trängd, vi behöver ha yta runt om! Vi har flyttat myset från hallen till vardagsrummet; lite godis och mys och kloklipparen framme med lite knackande på klorna, det har gått bra...

Tretton? Jo, men inget negativt.

Repetition av passivitet skedde igår kväll då det var vår tur att stå värdar för gäster. Denna gång gick det mycket bra, och Cinco och jag genomförde ett moment till publik!

På förmiddagen idag åkte Cinco och jag upp till klubben; vi körde framförgående, linförighet och hopp över hinder. Fokuseringen var ju såklart inte den bästa, det finns ju andra ekipage som måste kollas in... men Matte hade garderat sig med rolighet, tro det eller ej! Vi gick till skogen, bakom klubben, och tränade kontakt. Matte klarade av roligheten och vi stärkte kontakten!

Mamma Marie och jag har diskuterat strumpbelöning, och jag stoppade ner ett par rosa i byxfickan inför träningen...tänkte om...och tog en udda lädervante, den kanske håller längre än en strumpa?
Nja, den höll inte. Men roligt hade vi, även utan vante, bara Cinco och jag.
Det är härligt att ha en boxer som nafsar lekfullt i ens öra, visst blir man rufsig, men det är en obetydlig biverkning.