Dagboksanteckningar...

Bloggen har krympt mer och mer i takt med att Facebook har tagit över dem dagliga berättelserna, och sedan så är ju inte livet statiskt, så allting fortsätter inte som förut.

Cinco blogg får stå kvar som dagboksanteckningar över åren.

Håll till godo, det finns lite guldkorn!

Till minne av Asta och Ecco

Vi föds, och vi dör...
Det var vad Lovis sade så klokt till Mattis, när han så djupt sörjde Skalle-Per, och sade: ...han fattas mig! 
Och nog känner man en saknad, även när en hund, en livskamrat försvinner... Jag tänker ibland tillbaka på de små lyckliga minnen som min/a egna livskamrat/er skänker mig. Ibland manar man sig själv att tänka till baka, hur var det då? Ibland kommer minnen upp av sig själv, kanske på grund av ngt som görs eller händer.

- Var alltid Cinco så snäll som valp? Man kan ju tro det, där han idag sitter i hallen, tungt hängande på sina egna skuldror, samtidigt som han blinkande försöker hålla ögonen öppna. När öronen spelar fram på huvudet till de ljud man gör. Man går fram till honom, frågar vad han tänker på, pussar lite på de goa läpparna, och kramar om honom och smeker bringan, innan man yr av endorfiner reser sig och går vidare till att åter göra sina ljud i hemmet.
Det fanns dagar då Cinco for runt i hallen som en virvelvind, plockade våra strumpor som tydligen växte som svampar under varje dammkorn hemma hos oss! Idag kan han dimpa ner med en stor suck på hallmattan i ren njutning över att få sova där!

Det fanns dagar då han, inför- och efter varje promenad, hängde med huggtänderna i mina byxben, medan jag balanserade runt på ett ben i cirklar, i försök i att snabbt få på- eller av ytterkläderna. Idag är beteendet svagt synligt, fastetsat i hemmets golvmopp! De svepande rörelserna väcker djuret i Cinco, som bara måste gå till attack! Det var hemma hos min mor och far, som ett panikstint -Hiiiiiiiiiiii!!!!, hördes utifrån köket, och jag rusade dit, redo att se blod! - Vad händer!? - Han hänger fast i moppen!, säger matmor, medan hon dansar runt i ojämna cirklar i en kamp om golvmoppens vara eller icke vara. Nä, vissa saker går helt enkelt inte!

Vad har då övervunnit suget efter alla dessa strumpor? Svaret är godis. - Godis, godis, godis! I alla de olika former. - Hämta strumpan! är vår lek. I ren iver glömmer han strumpan på plats och önskar få sitt godis väl framme hos mig, så får jag sända ut honom i lägenheten i jakt på strumpan. Svansen svänger från sida till sida i glädje, han attackerar den med framtassarna och sliter i hela strumpans elastiska längd innan han med glada svansviftningar och "dödande huvudskakningar" kommer tillbaka inom räckhåll för godiset, och åter tappar strumpan i sin iver att få godis. Minnet är bra, men kort. Cinco får godis, jag får en blöt strumpa.

- Var är Cinco!? Ingen som vet. Ena stunden ligger han och sover, i andra sekunden är han inne i sovrummet, plockar åt sig ngt olämpligt att förstöra för sin väna matte. - Var är båda gossarna!? Det frustas och flämtas lite dovt inne i sovrummet, och på sängen står två boxrar och har dragkamp med mattes BH!!! Det gick månader som jag bar detta sönderrivna och töjda plagg under mina tröjor.

- Men han är min kamrat, han som förflyttar sig från rum till rum, bara för att få vara nära mig. Han som kryper upp intill, bara för att ha kroppskontakt. Han skulle definitivt fattas mig!

[Till minne av Asta och Ecco - Facebook]

Nedansiljans Officiella Hundutställning - 16 november 2013

NBK. Körhuset i Rättvik. Domare: Petra Junehall.
[Annons]

Kritik: -

Sensommarsim!

Jag och Cinco har tagit (sen)sommarens första simtur! Det var nog inte så frivilligt från vår bådas sida, men ack så skönt!
Ja, det var väl på tiden, för Mama tyckte, att NU borde Cinco lära sig. Slut på fegheten i strandkanten, Cross kan ju!
Mama, alltså jag, hade några dagar innan beslutat mig för, att stärka min hunds självförtroende. Jag kavlade upp byxbenen och klev ut i skogssjön där hundarna lekte och skulle nå fram till pinnen som jag kastat ut. Fast besluten att uppmuntra cinco till att simma ut och ta den.
Husse ingrep varnande att jag skulle komma att halka på allt det hala! Ett självsäkert neejdå från mina läppar slukades snart i ett slurpande om foten och den nya dyra sandalen som försvann ner i dyn: Jag sitter fast!
Husse funderade mest på om sandalen följde med upp! Som tur var, så spretade jag med tårna, så den satt kvar! Men jag blev mer blöt än Cinco.
Denna dag tog jag kopplet och ledde grisen ut i vattnet. Visst kan han simma, bara man hjälper till lite galant!
Jag var bättre förberedd på bottenmaterialet och viktiga klädesplagg och mobiltelefoner var varsamt undanlagda innan. Så vi badade båda två. Jag för Cinco´s skull, och han för min!

Grattis från uppfödaren!

Till KORAD Bol´s Bonnie Prince, med 426 poäng!

15/6 2013, Bol´s kennel.

KORAD!

Arvika BK

Bol´s Bonnie Prince

godkänd MT med 442 poäng med godkänd exteriör och därmed ny titel.

KORAD! - Arvika BK

Collage: Rebecka V Antonsson

KORNING - MT

2013-06-15, Arvika,  SBK
Domare 1:   Andersson Kent
Domare 2:   Holmsten Sven-Einar

GK mentaltest för korning.

Samarbete Fö:  06
Samarbete TL.: 12
Gripa ta tag 5 m:  09
Gripa ta tag 40 m:  09
Gripa hålla 5 m:  12
Gripa hålla 40 m: 20
Gripa slita dra 5 m:  04
Gripa slita dra 40 m: 06
Förföljande: 10
Förföljande gripande: 06
Uthållighet:   24
Social självsäkerhet: 20
Social nyfikenhet:  40
Socialt samspel: 16
Handlingsförmåga: 40
Anpassningsförmåga:  50
Koncentration:  30
Avreaktion:  50
Minnesbilder:  25
Rädsla:  12
Aggressivitet:  09
Nyfikenhet:  32
Skott:  05
Imponer/hot:  05
Delpoäng 1: 118
Delpoäng 2: 324
Poäng:   442

Lämna aldrig Cinco ensam!

Jaa, så enkelt kan tyckas, att bara gå iväg till tvättstugan. Men nej. Det blir liksom liiite mer komplicerat.
Man måste ge sin tid till en hund i taget ibland, och då är det planering som gäller. Speciellt om man är själv till att sköta bestyren i hemmet och Husse förvärvsarbetar så Matte kan roa sig på lönen sedan...
- Går jag med honom först, ...och sedan den svängen med honom, så är inte han ensam hemma för länge...!? Strategi är ledordet!

Det här var visserligen ett tag sedan, men reflektioner kommer ju så ofta efteråt.
Så här var det: Cinco var rastad (och därför självklart trött enligt Matte, altså helt utslagen till att göra något på egen hand). Sedan Cross: en lugn "kortis"-promenad. Huga den syn som mötte mig när jag kom innanför dörren! Blodröda flisor på vardagsrumsmattan!!! Det var inte blod, men skrämmande nog en brytbladskniv. Inte en skråma på Cinco turligt nog!

Husse gav stränga order om att nu måste Matte lova att begränsa Cinco´s utrymme när hon denna dag skulle gå till tvättstugan. Matte lovade dyrt och ärligt, att Ja, det skulle hon göra.
- Men... turen till tvättstugan skulle bli så kort så kort... När jag då kom tillbaka så tuggade Cinco så gott så gott på Husses bankdosa! Vi hade ju tänkt använda den till att betala räkningar så snällt, som seden är sådär i slutet av månaden. Räkningarna blev betalda...lite sent.

Polletten trillar ner!

(På matte).

Tack Heidi för tips och råd! 

Kronvallarens kennel.

Semlor, en önskan om tulpaner, en vårstädning som dröjer och en nyinflyttad.

Som sagt, den där egentliga storstädningen, den dröjer lite. Mama borde sätta fart!
Hon tycker nämligen hemmet är för vintersmutsigt för att föra in en sådan dyrbar klenod som tulpaner, när hon dessutom måste avhålla oss fyrbenta från att, antingen äta upp hela kalaset, eller välta omkull hela vasen!

Men egentligen är det nog den litet smått i smyg, växande sockermagen av alla semlor, som hindrar henne från att få på sig städbyxorna. Skoj var det minsann när hon satte sig på huk, och den översta byxknappen for! Pjiong, sade det!

Visst FÅR hon väl äta semlor, OM hon nu nödvändigtvis vill! Men, dela med dig, kärring! Försöker med olika strategier varje gång, smyger..., går mer direkt på,...stirrar, provar att attackera bakifrån... Lönlöst!

Vi har visst fått en ny medlem i hushållet! En svart korsspindel! Mama har inte hjärta att häva ut den, då hon tycker att det är alltför kallt utanför, och att det lilla livet inte skulle klara sig. Mig gör det inget. Det är flugor som jag är intresserad av, inte spindlar. Våren kommer nog, kanske tillslut, och då får spindeln komma ut igen...

Smedjebacken, 2013-03-16 Officiell Boxerutställning, GDLO

GRATTIS!

Bol´s Bonnie Prince

SE60131/2010

Excellent, ÖKL

samt

GODKÄND

Exteriörbedömning för KORNING

Exteriördel - korning

2013-03-16, Smedjebacken, SBK
Domare 1:  Elisabeth Wahlström.

Exteriör för korning: GK exteriördel.

SBK Exteriörbeskrivningsprotokoll - Smedjebacken 2013

Vi har väl alla våra dagar...

...då vi är på lite sämre humör än vanligt.

Cinco, som är så snäll, så snäll, och låter Cross ta hans tuggben (men klagar sedan). Som står ut med Crossens alla ömhetsbetygelser, fastän han egentligen bara vill slippa. Cinco, som på morgonen är som Ferdinand under korkeken, bara sitter i sin egen lilla värld och insuper universums alla stora under. Även om husse och Cross, alldeles bakom ryggen på honom för ett väldans liv i en brottningsmatch.

Cinco är så sällan på dåligt humör, att vi kommer ihåg alla de gånger han verkligen har varit grinig!

Första gången: var när han skulle få sin valpspruta. Redan på morgonen ville han inte riktigt vara sitt vanliga lilla söta jag. Till råga på allt klämde sköterskan på pungen - DÅ lät Cinco som en vrålande tiger, i protest! Väl hemma bäddade vi ner gossen, så han fick återhämta sina krafter med en god sömn.

Andra gången: är den gången han har sagt till Cross att han INTE får ligga nära. Efter det har Cinco i stället valt att själv lämna liggplatsen åt Cross, om han nu vill vara helt själv. Men ni må tro att Crossens värld är en lycklig värld, då Cinco ligger kvar, och Cross FÅR ligga sådär nära.


Tredje gången: var när en karl envist skulle gosa med Cinco, och tog i lite väl mycket i sitt sätt.
Matte såg att: -Du gör det inte bra!; och förberedde att ta Cinco där ifrån.
Cinco löste situationen själv med en pondus som mannen klart uppfattade, som snabbt släppte honom och avlägsnade sig, klart förlägen över Cinco´s avvisande.

Och fjärde gången idag: Husse gör lite morgonmys, och Cinco låter som en "motorsågsgris". Det är det läte han gör när man FÅR mysa med honom, men han talar om att han endast uthärdar i denna smekning. Husse tar Cinco på morgonpromenaden, och Cinco är sådär seg, och inte riktigt lyssnar. Ett sådant där läge som, när man som hundägare börjar gräla och klaga på sin hund.
Väl innanför dörren igen - men Cross går inte glatt fram och hälsar resten av flocken välkommen - han märker att Cinco är grinig, så han låter honom vara. Nu ligger Cinco vid mattes fötter och sover ikapp sin snällhet igen...

Viktstatus:

Vikt: 33,3 kg.

Att plocka upp!

Matte var lite trött i morse.

Om man nu ändå är en sådan ansvarsfull hundägare, att man anstränger sig för att köpa hem hundpåsar, att alltid ha några med i fickan, kliva in på de konstiga otillgängliga ställen där små pluttar har hamnat och vända påsen ut och in, utan att kleta ner händer, vantar eller koppel; ja, då kanske man kan ursäkta att ibland få vara lite trött och vimsig.

Efter att ha plockat upp den första bruna högen, och hunnit runt kvarterets hörn, börjar Matte fundera vart den ihopknutna påsen med hundprutt tagit vägen!?

Cinco pluttar ur sig lite till, och det tycks enklast att vända om, slänga påse nr.2 i sopkorgen som vi just passerat, och gå samma väg hem igen för att plocka upp den förlorade hundlorten nr.1.

Det hade kanske inte varit en sådan stor sak att låta påse nr.1 ligga kvar. Många andra gör ju så, ... Folk blir ju ändå så förvånade när de ser att man verkligen bär med sig sin påse.

Vi hann gå hälften av sträckan tillbaka, och passerade ett välbekant ställe; soptunnan där jag hade slängt påse nr.1!

Förbannat till att vara en ärlig hundbajspåsepruttplockare! Men en stolt sådan!

PRAO-Elev

Cinco har gjort sitt första inofficiella arbetspass i vården. Han fick följa med Matte till arbetet under en halvtimme, för att vara lite sällskap.
Han skötte sig finfint!
Mycket nya dofter skulle nosas in; mycket nya intryck; gos, lekbus - "The Cinco Style" (hålla tag om näsan), sitt, ligg, vinka, leta...
Det var en bra halvtimme.

Hallå? Är ni kvar?

Cinco berättar:

- Jag har hört att jorden skulle gå under!? Men Ni är kvar va!? 

- Tur! Det skulle ha varit så tråkigt annars! 

- Idag snöar det! Det började i morses. Jag fick gå lös halva morgonpromenaden, sen gick vi in och lade oss i sängen. Skööönt! Jag är pax försten på husses kudde!

12-12-12

Tolv, tolv, tolv, klockan tolv minuter över tolv...
Ja, vad har vi att vänta?

Vi såg en film häromdagen, på min begäran. 2012 - Doomsday. Jag hade så höga förväntningar på denna film, men redan efter introt ville jag stänga av... Vill Du inte veta handlingen i filmen, sluta att läsa, för här kommer en snabb genomgång:

Specialeffekterna, ja det var länge sedan man såg så fåniga; - Aargh! Jag faller ner i ett avgrundsdjup, aaah!

Det mest spektakulära (för mig som sjukvårdsutbildad) var den döende mannen som vägrade att knäppa upp sina händer - OM han nu hade lyssnat till sjukvårdarna så hade han kunnat bli räddad!??
- Vi har ju så bra teknologi! gnällde sjukvårdaren efteråt. Men ingen av dem gjorde ens en basal hjärt- och lungräddning. Mannen som blödde behandlades med några pappersdukar och personalen var helt utan handskar. Så ska jag också börja behandla blödande döende patienter! - INTE!

En hjälpsam man i filmen erbjuder sig att vara chaufför, klarar av att väja på vägen för smattrande hagel, men blir penetrerad av en hagelklump mitt igenom bröstbenet! Han måste haft en allvarlig mineralbrist, må jag säga!

I ren Amerikansk anda - en kunnig far som varnar sin dotter som, självklart vägrar sätta sig i säkerhet för undergången som är på väg. Men fadern har absolut inte tid att förklara i sitt första varnande telefonsamtal vad som är på gång - spänningen hänger i luften! Nä, faktiskt inte.

Tja, så mycket mer än så hände inte, lite samtal här och där.
Lyssna på musiken dock! Så mycket intensitet i en film där absolut ingenting händer - Jo, London börjar brinna, bl.a. Men oroa er inte - specialeffekterna avslöjar att det är fejk. Puh, en så´n tur.

Läs lite fler recensioner [2012-Doomsday].